aterigen...
Hello!
Hemlangtan har varit i fokus sen i mandags, inte kul! Samtalen med mamma har varit manga och det har kants som om niagarafallen har funnit sin plats i mina ogon... Nu har den dock torkat ut!
Fragan har stallts manga ganger den har veckan, varfor "utsatte" jag mig for det har igen..? Jag visste att jag skulle langta hem, men tydligen kom jag inte ihag hur ont det gjorde forra gangen, for nu ar jag pa vag hem igen... Allting har varit mycke battre sen igar, da kunde jag till och med tanka utan att langta hem, likasa idag.. men anda ar det nagot som inte ar bra, aven att det ar bra.
Innan jag akte fick jag hora att det har nog kan vara den basta familjen jag nagonsin kan hitta, -vi ar ganska lika och dom ar valdigt oppna och heelt otroligt underbara! Det kan verkligen inte bli battre, anda vill jag hem. Jag fick hora att jag maste forsoka sta ut med hemlangtan och jag intalade mig sjalv att den har gangen ska det ga. Det ar ju inte saa langt hem heller. Jag kan klara det, jag ska klara det! Men just nu kanner jag bara att visst, jag kanske skulle klara det. Men ar det vart det? Ar det vart att ma daligt, och da inte skota jobbet lika bra bara for att jag ska och jag kan klara det? Flera ganger har jag tankt att alla andra som klarar det da? Dom har ju ocksa hemlangtan i borjan, men dom star emot och kommer over det. Bra gjort, jag vill inte.
Jag vill ha ett jobb, hemma. Jag ska ha ett jobb, hemma.
Vi ses, hemma.
Hemlangtan har varit i fokus sen i mandags, inte kul! Samtalen med mamma har varit manga och det har kants som om niagarafallen har funnit sin plats i mina ogon... Nu har den dock torkat ut!
Fragan har stallts manga ganger den har veckan, varfor "utsatte" jag mig for det har igen..? Jag visste att jag skulle langta hem, men tydligen kom jag inte ihag hur ont det gjorde forra gangen, for nu ar jag pa vag hem igen... Allting har varit mycke battre sen igar, da kunde jag till och med tanka utan att langta hem, likasa idag.. men anda ar det nagot som inte ar bra, aven att det ar bra.
Innan jag akte fick jag hora att det har nog kan vara den basta familjen jag nagonsin kan hitta, -vi ar ganska lika och dom ar valdigt oppna och heelt otroligt underbara! Det kan verkligen inte bli battre, anda vill jag hem. Jag fick hora att jag maste forsoka sta ut med hemlangtan och jag intalade mig sjalv att den har gangen ska det ga. Det ar ju inte saa langt hem heller. Jag kan klara det, jag ska klara det! Men just nu kanner jag bara att visst, jag kanske skulle klara det. Men ar det vart det? Ar det vart att ma daligt, och da inte skota jobbet lika bra bara for att jag ska och jag kan klara det? Flera ganger har jag tankt att alla andra som klarar det da? Dom har ju ocksa hemlangtan i borjan, men dom star emot och kommer over det. Bra gjort, jag vill inte.
Jag vill ha ett jobb, hemma. Jag ska ha ett jobb, hemma.
Vi ses, hemma.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Sis! Bullarna finns kvar, och de väntar på dig på översta hyllan i frysen! <3
Postat av: LisafisaJ
ja, vi ses hemma! :)
Postat av: Anonym
Idag har jag börjat med the diet, herregud vad mätt jag blev av ingenting, det var inte gott, smakade ingenting, men de senaste två veckorna har jag gått ner 4 kilo! haha:D Vi ses snart! PUSSiPUSS
Postat av: ´Joey
Postat av: Beatrice
Jag vet att du är stark och klarar det om du bara vill ! Jag hejar på dig !
Jag hoppas att du mår bra. Let me know if you come home ! <3 Ta hand om dig vännen <3
Trackback
